1955 gjorde jag, min syster Gudrun och mina föräldrar en semesterresa i Väster-botten. Vi bodde vid den tiden i ett eget hus i Västerbäck, en bit utanför Vännäs. Vi hade vid midsommartid besökt Fatmomakke och tyckte att vi ville se mer och få tillfälle att prova på fiskelyckan i trakterna kring Malgomaj.
Minns resans start ganska så bra. Min pappa hade lite specialla uttryck för tilldragelse där skepnad, eller gestalter hade en skråckfull anknytning. Det var tidig morgon och i skördetid på Västerbotten landsbygd, från Vännäs till Lycksele. Rätt vad det är så stannar pappa Plymothen mitt på en rakstäcka. Vad är det säge mamma. Ser du inte det komer en kärring gående, kan vi ju inte möta som första gestalt. Det betyder ju otur och vi ska ju starta en resa som är en vecka lång.. å lägger han in backen. På åkern har han sett en häst framför en slottermaskin med några män runt. Hon ska nog ner här på infarten. Några backade metrar och kvinnan stiger ut på åkern, bort till karlarna. Jag var bara 11 år men förstod det lustiga i det hela. Mamma och jag höll på att skratta oss fördärvade. Resan fortsatte till Lycksele, har inget speciell minne av det besöket, så Storuman, där blev det övernattning på campingplatsen, ja nere vid sjön i alla fall.