Föddes
på Bollnäs sjukhus 1944, Föräldrarna ägde ett
mindre jordbruk i byn Ren. Där fanns en massa sorters
djur. Kor, hästar, grisar, får, getter, räv, mink, hundar
och katt! En underbar plats att få de första uppväxtåren
på! Arbetet på gården blev en naturlig del att ta del
av, i skogen, på åkern och i ladugården! Känslan
i att vara med från födsel till slakt gjorde att man fick del
av livets gång på ett naturligt sätt.Men även "naturliga"
olycker råkade man ju ut för! Vid två års ålder
slogs jag om kull av åskan! Stod och tittade på pappa när
han körde slåttermaskin med parhästarna på åkern
utanför huset. Någon fysisk skada kunde man inte konstatera.
Den tidens jurdbruk saknade många säkerhetsdetaljer. Man gjorde
egna höskrindor och en fick lemmar som saknade stöd vid ett visst
läge, den föll rakt över min hand. Grannen hade en lekstuga
med hål i taket, det skulle vi laga, men jag föll ner och rakt
på en hög med plank som det var spik i. Rev upp en flik i bakhuvudet,
som skapade panik för ett tag. på den fliken växte inte
hår! Annars är ju goda minnen då man satt i knä på
pappa och fick köra hästen med harv och vält. Vid ett sådant
tillfälle så hade vi en häst som var lite slö och vid
tillfällen han fick så skulle det tas en och annan grästuva.
Jag var ju tvungen att ha kommandot, så tar till orda, "Gå
nu din.. (tystnad) ... Säg det du pappa"! Ett annat äventyr
var ju vid hämtning av ett vedlass med häst, den var inlånad
av grannen, en stor ljusbrun ardenner, med styrka och envishet. Lasset var
stort, dubbelsläde och vi satt framför lasset. Det var full fart
framåt och snön den yrde. Nerför en svag backe, en högerkurva
och i den finns en stor stubbe där det plötsligt blir tvärstopp!
Brunte lyssnar inte på order och tilltal han ska till varje pris ta
sig loss, men det går inte! Till slut sprutar fradga runt hans kropp
och så till slut faller han ihop och pappa kan koppla loss skaklarna
och ta loss Brunte från alla kopplingar till dem. Efter ett tag reser
han sig upp och det blir promenad hem till stallet. Stor ompyssling, tvagning,
borstning, mat och dryck, så nattvila! På morgonen ringer grannen
och berättar att han funnit Brunte liggande död i stallet! En
tragisk händelse som ändå hörde till vardagen i det
gamla jordbruket.Det minnet kan aldrig försvinna ur mitt sinne! Två händelser i utvecklingen den här tiden var ju när LM Ericsson kom in i hemmet och övertog väggskåpet med lur och handhållen hörlur. Nummerskivan var rolig! En kväll var det fest hos Rehnvalls, i den sena timmen efter många glas tog en "gubbe" mig och telefon, satte sig i en hörn i köket och vi hamnade i hans knä, Han började snurra på fingerskivan och olika människor svarade och jag skulle prate med dem! Det var bus det! Den andra delen var ju spånkorgen Skoda modell 1939, plötsligt fick vi ut och åka bil. En tvådörrars, tvåtakts "racer". Med den blev det turer till fjällen och kusten. Hede, Funäsdalen besöktes på sandiga smala krokiga vägar och Sundsvall och Alnön via Riks 13 som då var stor och starkt trafikerad! Mest var det lek och stoj med grannbarn och bäste vännen Jan. Pappa började jobba vid Dönje kraftverk. Bättre ekonom när han blev grävmaskinist så Skodan byttes mot en 47:ans Plymouth -47, ett slagskepp att fara fram med. Storasyster Ingrid underhöll med dragspelsmusik, men som 15-åring for hon iväg för att jobba som barnflicka hos en läkare i Gävle hos Kule Palmstjärna, det var stort! Så kom skolgången och promenaderna till och från, sent på hösten då mörkret kom borde varit kusligt att gå genom mörka skogen på en körväg (två hjulspår, leriga och blöta), men den kilometrarna kändes aldrig obehaglig. Sju år och jag gick ensam genom skogen! På rasterna roade vi grabbar oss med att krossa de tegelpanner man tagit ner från skolbyggnaden. Det skulle sen läggas på den tennisbana som man höll på stt skapa. Så kom hösten och vintern och jag råkade ut för kikhosta, sjuk några dagar och så frisk ett tag, sjuk på nytt, missade mycket i skolan. Samtidigt så väntade mamma tillökning i familjen. När decembermånaden närmade sig så var jag inte frisk. Det planerades för mig att få åka till min farbror Pers bondgård i Freluga, när syskonet kom hem! Så blev det, jag firade julen där. Syster Gudrun Margareta* (*var det jag och pappa som tyckte att hon skulle heta) var född. När våren kom och jag tillfrisknat. Väl hemma så beslöts det att jag skulle vänta till hösten med fortsatt skolgång, förlorat så mycket i skolan. Storasyster var då hemma en tid, jobbade ju borta som barnflicka sen hon drog iväg. Fick lite ledigt för att hjälpa mamma. |
Ren,
Bollnäs,
Hälsingland |