Björntallen i Junsele
var en bevarad och hemhämtad tall från ett äventyr
i skogen. Historien
om Björntallen
Köpmannagatan 15
Vi
kom i början av vintern 1952. Pappa hade skaffat mig ett par
bandyrör, storlek 33 har jag för mig. Alltså vilken
lyxkille, inga halvrör som fick lov att sättas på
pjäxorna. På andra sidan gatan fanns en spolad hockeyplan.
En tonåring granne, togs sig ann mig och lärde mig åka.
Ljuvliga tider. Att ta sig framåt och bakåt gick som
en dans. Kompisarna var enorm avundsjuka på mina "grillor".
Men även skidåkningen utvecklades. Niporna utefter Ångermanälven
inbjuder till utförsåkning och mitt i backen skulle det
vara ett hopp. Vid ett spår drog vi det genom en lada, lade
hoppet precis i porten och skulle hoppa igenom, så att vi
inte landade på plankorna.
Vilken vansinnig idé!
På
sommaren hyrde mina föräldrar en sommarstuga vid Betarsjön
antagligen i närheten av Hållstaudden.
De fina grunden hade vi inristade i båtrelingen, ha, ha. Nej
men chenerösa grannar berättade var de var. Att få
abborrar på över kilot var vardagsmat. Ål var ju
eftertraktad då det fanns en rök intill stugan. Pappa
fick iden att lägga långrev. Det blev napp. Men inte
just någon ål på de 300 krokarna. Nej, Lake i
massor. Vi fick nog göra fyra resor in till stranden för
att tömma båten. Som tur var fanns en ganska nystatad
grisfarm i närheten. Ägaren jublade, när vi kom med
lassen. Alla fiskare hade idén om att Lake kan man inte äta
i Juli månad, men det kan jag bestrida. Gillar man Lake, smakar
den bra alla årstider.
Vad
får dig att trivas, på en ny ort? Skolan, klassen
har en stot betydelse. Som 8-åring att få en
tonåring som lägger ner energi för att lära
ut skridskoåkningens konst är den största
behållningen jag har. Minns inte så mycket från
skolan. Fick en klasskamrat som jag lekte med för jämnan.
I huset intill bodde en flicka i min ålder. Ovanpå
garaget var några tomma rum som vi ofta lekte i. Visst
mamma, pappa och doktor. Ingen kom på våra lekar,
undrar hur man skulle ha reagerat, in vi blivit upptäckta.
Idag skulle det bli ramaskrik och socialutredning, med BUP
och hela köret. En oskyldig intim lek som inte skadade
någon. Vet att vi kände en viss kärlek till
varann. Men vår flyttning vidare stängde dörren.
Idag skulle mobilen varit en fortsatt kontakt mellan det
unga paret. Men som det sociala spelet ser ut idag är
det troligt att skador uppstår. Ni med social utbildning
tycker jag ska fundera på den tanken. Kan en lek med
intima inslag vara ett oskyldigt utvecklande känsloliv?
Det är ju när det kommer till utnyttjande som
det skadar det svaga parten. Som regel är det då
en viss åldersskillnad mellan parterna, mot en vuxen
eller mellan vuxna.Att leva med en som blivit utnyttjad
och fått en skada för livet, kräver omtanke,
respekt, lyssnande och omhändertagande. Jag vet, 35
underbara år, trots alla mina beroende problem. Ömsesidig
kärlek räddade det.