Vad siktar vården på?

Min kontakt med vården är på ett sätt en katastrof! För vissa läkarere, normer och ordningen av beslut i politik och adminstration.

Vad blir konsekvensen? Mitt liv har fått vägar mycket tyngre än de borde ha varit. Det finns anledning att starta redan innan mina magsår! Stora blodförluster av hemorrojder, men med utgångspunkt från min moders födsel, mormor dog vid den födseln, tidigare hade hon flera som avled i barnsängen, Troligt vitamin och mineralbrister. på grund av otillräcklig föda, som kan gå vidare till dem som överlever och beroenden skapat av nevrosa problem. Morfar hade alkoholproblem, det bränner B12. Kan det vara så att jag har haft en anemi i unga år, som triggat att besvärande psyke. Utan att vara en katastrof förrän mina magsår kraftigt påverkade det. Journaler från tiden 1965 till 1973 finns inte att tillgå! Att blodvärdet var oerhört lågt i perioder vet jag! Doktor Helldal ansåg att jag egentligen inte skulle gå runt på fötterna så illa var det.

Så kom då Billroth II operationen och läkaren satte in psykopharmaka och bensopider, varav en med självmordsframkallande symptom. Hann med fem stycken försök. Tre rop på hjälp som jag ser det, två med avsikt att fullfölja, där vänner räddade mig i sista stund. Det sista innebar upptäckten av just B12-brist. När Behepan tillsattes blev jag en ny människa. Fick veta att medicineringen hade orsakat beroende av alkohol med hjälp av mina gener. När Pfizer, (jobbad på Pharmacia i Uppsala ett tag) slutade tillverka Behepan, kunde många med behov av injecerad B12 hamna i en katastrof i livet. Min återkomst, efter mina 17 år på psykopharmaka, som hade gett mig viss kunskap. Mitt kämpande på arbetsmarknaden och inom vården had gett mig insikt och styrka. Kunskap som saknas i vårdadminstration och politikstyrning! Även saknas bland vårdpersonal.

Udrar vad det beror på att jag inte har och inte passsar in någonstans. Lämnade familjen som 17 åring, hade dessförinnan inte haft en riktigt fast punkt i livet. Bara skaffat mig egna insikter om livet. Men syftet har alltid varit att stötta och förstå andra människor.att som 10-12 åring trädas in i mammas roll då hon hade besvär med medicinberoendet, ledde förmodligen fram till omvårdnadsbehovet (medberoendet). Något som lillasyster inte förstått och ger mig bannor för. Jag lever mitt eget liv och vågar göra det. Kan se att jag lever mitt liv bäst på det sättet Jag har ju haft den inre erfarenheten av främlingskap, reslust i liv och omgivning.Nyfikenhet på allt, människa, djur platser och teknik. Men varit beredd att strida för mitt eget revir. Den mobbing jag blivit/blir utsatt för tar jag inte längre åt mig och har ingen anledning att höja garden för att bekämpa den.