Mitt liv har påverkats av tre sjukdomsbilder.

Där jag fortfarande kämpar med två av dem!
Psyket beroende på B12-brist, av den följer ytterligare fysiska problem!


Orsak till allt var ett fall på hockyeplanen vid skolan, på en rast!

Jag hade under hela min uppväxt varit idrottsintresserad. Skridskor skaffade min pappa åt mig när jag var 7 år. Lyxiga riktiga hockeyrör, med sko, inte halvrör som alla kompisar hade. På björkskidor, utan brätten, om inte pappa tog till brasan och värmde för att spänna upp ett brätte. På dem gick turen till skolbussen varje dag, 3 Km ibland i kyla ner mot -40 C! Så började Tegsnäs skidfabrik att göra limmade skidor med hickorykant. Vi bodde några mil bort och pappa åkte dit för att köpa min julklapp 1955, ett par av 2:dra sortering blev en lyxskida i skolan. På dem blev jag bland de bästa vid skidtävlingarna på våren! Kom till Älvdalsåsen 1956 och där fortsatte framgångarna. Men vid turen upp till Sälens Högfjällshotell på våren 1958 hade jag inga slalomskidor. Uppe på toppen med bara längdåkningsskidor var det ingen succé. Men vill man visa sin skicklighet, hittar man på något att visa upp. En kompis hade samma utrustning, vi beslutade oss för att avvakta och sen köra störtlopp utför backen. När klassen var en bit ner i backen startade vi! Det gick undan, men mitt i backen blev det ett vrål, "Stopp för i helvete", en kantor, kyrkvaktmästare och folkskolärar kan bryta all sin status och bli millitärisk officer på nytt!
Ja, alltid med på planer och skidspår och ibland utan rätt utrustning som sagts. Men det var inte bara slolomskidor jag saknade iblan. På isplanen var det ofta man skulle vakta ett mål utan skridskor. Mål som burar hade vi inga, utan ett par björk kubbar utgjorde stolparna. Så en dag är jag där ute och en äldre grabb med skridskor och klubba börjar köra mot mig och jag känner mig lite hotad och backar. Faller handlöst bakåt över en björk kubbe, blir liggande. Har ett svagt minne av att mina föräldrar hämtade mig med bil från skolan. Blev liggand i sängen under ca två veckor. Kom till läkare men det det innebar inte röntgen eller annan vidare undersökning. Ja, kom på benen och åter till skolan.
Nästa tillfälle att besöka vården för mer påtaglig påverkan var en skada på båtbenet som tillfogats vid målvakts utövning i målvaktsrollen. Men sådant läker även om läkarna hade svårt att uppfatta skadan. Var till en kiropraktor dagen efter händelsen. Lyckdes lägga så tillrätta att sprickan inte ville synas på röntgen. Efter mycket om och men så gav man sig på att vinkla handleden så man bröt isär, sprickan i båtbenet blev synligt.
Efter millitärtjänsten hamnade jag på Akademiska sjukhuset, för en hemmoroydoperation, min första av fyra. Jobbet jag fick som maskinelektriker jag utbildat mig vid ASEA:s Industriskola (numera ABB). Blev en väckarklocka för min rygg, värk som gjorde att jag tvingades avsluta den tanken. Blev att bli svartåkare med en liten lastbil, utan giltig behörighet. Ett försök att läsa in gymnasiekompetens på distans. Skolan låg i Norrköping och studierna skulle bedrivas på distans. En kväll i Norrköping och jag fick snabbt kompisar. Jag och en till fick låna en bil för en tur in till Linköping. En tur som jag skulle få glädje av som taxichaufför 1986. Bond Leif, från Stackmora skulle på undersökning av hörseln. Något som skulle ha gjorts redan i skolåldern. Nu var han bortemot 35 år. Att man inte hade gjort det innebar att han betraktades som mindre vetande (som man brukat säga), han blev onödigt handikappad. Den kvällen lärde jag tillräckligt om orienteringen i Linköping för att vi inte skulle köra vilse inför lasaretts besöket. Ont om tid, med skräckkänsla som bara utbytes mot en karta i skallen, 20 år senare, en gåva man bara kan älska.
Jag var skriven i Västerås, trots jobb i Uppsala och när problem med ryggen uppstod så hamnade jag på ortopeden i V-ås. Det enda som hände var att man konstaterade att mitt ena ben var 1,5 cm längre än det andra. Idag ställer jag frågan hur mätte man? Var det från höftled till fotvalv eller hur? Jo, jag fick ligga ner på rygg på britsen, man sätter en skiva under fotvalvet, på det ben man påstår är längre! Samma mätning och konstaterande kommer man fram till på Falun Ortoped -68. Säger egentligen inte något om längden på mina ben. Benet är egentligen från fotleden till höftbenet. Om man mätt det skulle man funnit att benen var lika långa. Vad var anledningen till att fotvalven inte var i samma nivå, jo en förskjutning i bäckenet var orsaken.

Ryggvärk
(snett bäcken - pelvis)

Psyke

Beroende

B12-brist

Tonåren rinner iväg. Jobb, praktik och utbildning leder till ett yrke som maskinelektriker.


Internets bästa produkt!

LiveGood är förmodligen den bästa produkten du kan prenumerera på. Genom medlemskapet i företaget, som ger avkastning. För en engångsavgift på $50 och därefter medlemsavgiften på $10 per månad. Så får du en egen webbsida, egen aktiveringssida, tillgång till de lägsta priser på de riktigt högkvalitativa produkterna, möjligheten till passiv inkomst (det finns inga aktiveringar, inga skyldigheter att köpa eller sälja något, etc.) matchning bonusar, aktiva inkomster (om du så vill), regelbundna webbinarier (svenska, engelska mm), teamsamverkan, möjligheter till konsultation med experter på olika områden, medlemskap i privata grupper, mycket mer.


Det är den enklaste affärsmodellen, som aldrig tidigare existerat och skapat för alla.

”When you wait, you don´t create” https://www.LiveGoodTour.com/FOTOrd

Behephan mot Hydrocobalamin 
Leif säger -"bli medlem". En kamp mot B12 brist! Vård och symptom vad gäller B12
  Tre års kamp mot vården!  
Vad vill Leif med det fortsatta livet
Kampen hälsa arbete
Tycker du att jag gör nytta ed mina sidor, visar på saker som behöver uppmärksammas!
Ge mig gärna ett bidrag till arbetstimmarna.

Trading
Penningtransaktioner Lån Donation