Orsak till allt
var ett fall på hockyeplanen vid skolan, på en rast!
Jag
hade under hela min uppväxt varit idrottsintresserad. Skridskor
skaffade min pappa åt mig när jag var 7 år. Lyxiga
riktiga hockeyrör, med sko, inte halvrör som alla kompisar
hade. På björkskidor, utan brätten, om inte pappa
tog till brasan och värmde för att spänna upp ett
brätte. På dem gick turen till skolbussen varje dag,
3 Km ibland i kyla ner mot -40 C! Så började Tegsnäs
skidfabrik att göra limmade skidor med hickorykant. Vi bodde
några mil bort och pappa åkte dit för att köpa
min julklapp 1955, ett par av 2:dra sortering blev en lyxskida
i skolan. På dem blev jag bland de bästa vid skidtävlingarna
på våren! Kom till Älvdalsåsen 1956 och
där fortsatte framgångarna. Men vid turen upp till
Sälens Högfjällshotell på våren 1958
hade jag inga slalomskidor. Uppe på toppen med bara längdåkningsskidor
var det ingen succé. Men vill man visa sin skicklighet,
hittar man på något att visa upp. En kompis hade samma
utrustning, vi beslutade oss för att avvakta och sen köra
störtlopp utför backen. När klassen var en bit
ner i backen startade vi! Det gick undan, men mitt i backen blev
det ett vrål, "Stopp för i helvete", en kantor,
kyrkvaktmästare och folkskolärar kan bryta all sin status
och bli millitärisk officer på nytt!
Ja, alltid med på planer och skidspår och ibland utan
rätt utrustning som sagts. Men det var inte bara slolomskidor
jag saknade iblan. På isplanen var det ofta man skulle vakta
ett mål utan skridskor. Mål som burar hade vi inga,
utan ett par björk kubbar utgjorde stolparna. Så en
dag är jag där ute och en äldre grabb med skridskor
och klubba börjar köra mot mig och jag känner mig
lite hotad och backar. Faller handlöst bakåt över
en björk kubbe, blir liggande. Har ett svagt minne av att
mina föräldrar hämtade mig med bil från skolan.
Blev liggand i sängen under ca två veckor. Kom till
läkare men det det innebar inte röntgen eller annan
vidare undersökning. Ja, kom på benen och åter
till skolan.
Nästa tillfälle att besöka vården för
mer påtaglig påverkan var en skada på båtbenet
som tillfogats vid målvakts utövning i målvaktsrollen.
Men sådant läker även om läkarna hade svårt
att uppfatta skadan. Var till en kiropraktor dagen efter händelsen.
Lyckdes lägga så tillrätta att sprickan inte ville
synas på röntgen. Efter mycket om och men så
gav man sig på att vinkla handleden så man bröt
isär, sprickan i båtbenet blev synligt.
Efter millitärtjänsten hamnade jag på Akademiska
sjukhuset, för en hemmoroydoperation, min första av
fyra. Jobbet jag fick som maskinelektriker jag utbildat mig vid
ASEA:s Industriskola (numera ABB). Blev en väckarklocka för
min rygg, värk som gjorde att jag tvingades avsluta den tanken.
Blev att bli svartåkare med en liten lastbil, utan giltig
behörighet. Ett försök att läsa in gymnasiekompetens
på distans. Skolan låg i Norrköping och studierna
skulle bedrivas på distans. En kväll i Norrköping
och jag fick snabbt kompisar. Jag och en till fick låna
en bil för en tur in till Linköping. En tur som jag
skulle få glädje av som taxichaufför 1986. Bond
Leif, från Stackmora skulle på undersökning av
hörseln. Något som skulle ha gjorts redan i skolåldern.
Nu var han bortemot 35 år. Att man inte hade gjort det innebar
att han betraktades som mindre vetande (som man brukat säga),
han blev onödigt handikappad. Den kvällen lärde
jag tillräckligt om orienteringen i Linköping för
att vi inte skulle köra vilse inför lasaretts besöket.
Ont om tid, med skräckkänsla som bara utbytes mot en
karta i skallen, 20 år senare, en gåva man bara kan
älska.
Jag var skriven i Västerås, trots jobb i Uppsala och
när problem med ryggen uppstod så hamnade jag på
ortopeden i V-ås. Det enda som hände var att man konstaterade
att mitt ena ben var 1,5 cm längre än det andra. Idag
ställer jag frågan hur mätte man? Var det från
höftled till fotvalv eller hur? Jo, jag fick ligga ner på
rygg på britsen, man sätter en skiva under fotvalvet,
på det ben man påstår är längre! Samma
mätning och konstaterande kommer man fram till på Falun
Ortoped -68. Säger egentligen inte något om längden
på mina ben. Benet är egentligen från fotleden
till höftbenet. Om man mätt det skulle man funnit att
benen var lika långa. Vad var anledningen till att fotvalven
inte var i samma nivå, jo en förskjutning i bäckenet
var orsaken.