Mina möten med den högre makten!
Jag har många
gånger undrat när jag första gången mötte
min högre makt. Undrar om det inte var ett par gånger under
60-talet. Första gången 1963 februari eller mars, alldeles
nytt körkort. Chaufför åt kompisar. På resa från
Västerås till Avesta för dans. Kompisen hade skaffat
en Opel Kapitan Diplomat. Kör mot Sala, stora raka vägen,
får en bil framför oss som inte kör så fort. Förbereder
omkörning, trots att jag ser mötande ljus längre bort
på raksträckan. Förbereder omkörningen. Kommer
ut nästan jämnsides då ser vi en traktor framför
den vi ska om. Trots farten kommer det att bli riskabelt. "Här
ska vi in vänster!". Snabb vänster. Betänk att på
den tiden var det vänstertrafik så jafg var på väg
att köra om till höger! Ska sakta ner och trycker på
bromsen. Det var på den tiden vinterdäck inte existerade!
Känslan att inte ha grepp, för en färsking på körkortet.
Det var ingen skön känsla. Grabbarna med groggen i handen
fick svårt att svälja det som fanns i munnen. Men det blev
dans i Sala. Nästa gång var på samma sträcka.
Men nu var jag på väg hem till Bollnäs i min egen Volvo
PV. Nyfallen blötsnö, ca 5 cm, två spår att hålla
sig i. Fortfarande inga vinterdäck! PLÖTSLIGT ÄR JAG
BREDVID HJULSPÅREN! Bilen börjar snurra, jag ser långtradaren
komma från andra hållet. Jag snurra ett varv jag snurra
två. Ser ingen möjlighet att göra något med nedtryckt
koppling och ingen broms aktiv. Jag ger upp och lägger armarna
i kors och väntar bara på smällen! Ohhppp, plötsligt
tar däcken och backar rakt ner mot diket och tradaren passera en
miter ifrån motothuven. Hamnar inte i diket utan kan köra
för egen maskin från platsen. Hem mot Bollnäs. Bara
stopp vid korvkiosk i Ockelbo,
man måste ju få sig en specialare med majonäsgurka
och räksallad. Sveriges bästa på den tiden, nu har mackarna
konkurrerat bort alla bra korvkosker. Nu är det kondiserna som
ska bort! De få som finns kvar. Men det är ett helvete att
få fatt i en nödvändig bildel på en kväll,
lördag och söndag, det som mackarna hade tidigare.
Nästa vända är jag själv 100% ansvarig för,
men the hight powern på rätt sida. Idiotisk omkörning
mellan Heby och Gysinge, numera väg 56 året -63. Riktigt
smal och krokig väg, så gör man en idiotisk omkörning
av en långtradare, får möte. Rena försynen räddar
mig.
Men sen dröjer det, ett blödande magsår skulle tagit
kål på mig i min ensamhet i Oxberg inhyst i hyrt rum, enligt
Dr Helldal. Sen samma sak, men i stuga, en påsk uppe i Grövelsjön.
Som tur var så drack jag bara ytterst lite. Tur sa doctorn på
tisdagen efter påsk. Konstaterande blödande magsår.
Sprit kan lätt vara dödande då, 19 mil från lasarettet.
Nu blir jag opererad för mina magsår, förlorar förmågan
att ta upp B12 vitamin. Får medicin som är beredd att ta
livet av mig. Men dröjer till jag tar det riktiga beslutet och
då har min chef uppfatta min dåliga kondition och skickat
kollegerna att titta till mig och det gör att jag fortfarande är
i livet. Upptäckt i sista minuterna. Läkaren jag får
efter magpumpningen. Hon ger mig en verklig läxa, genom att berätta
vilken fegis jag är. Gör det så jävla lätt
för mig. Beredd lämna två barn som under resten av sitt
liv kommer att anklaga sig själva, ge sig skulden att vara orsaken
till min bortgång. Dessa ord ger mig känsla att jag aldrig
ska göra om försöket.
1988 slutat som taxichaufför, men vanan att köra utan bälte
även på fritiden fanns kvar. En kväll ner till svärmor
och så händer under. sätter oss i bilen för hemfärd.
Av någon anledning drar jag på mig säkerhetsbältet
och två km hemifrån kliver älgen upp ur diket. På
väg ut i mitten av vägen och jag svänger ut mot diket
så vänder han och hamnar på taket trycker in det så
att det knäcks och blir en vass vinkel som endast ger ett ytterst
litet sår i pannan.
Men medicinering börjar göra mig till en drinkare i min ensamhet.
Jag försöker hålla moralen högt men vid osämja
med bonusdottern, åker jag iväg och handlar först öl
att bli full av och då försvinner löftet till mig själv
och barnen. Hittas av min älskling när hon utan svar på
telefon tvingas ta sonen till hjälp och bryta sig in på mitt
kontor. Skickade mig med ambulans till psyket i sista minuten. Där
man upptäckte att jag hade kronisk brist av B12. Behepan kom in
i mitt liv och förändrade det. Insåg också att
alkoholen blivit allt för dominerande. Pratade med min kurator
om den saken. Han undrade om jag hade tagit kontakt med AA
Anonyma Alkoholister. Åkte in till RIA-stugan för att
se när nästa möte är. Konstaterar 19.00, vänder
mot bilen. Möter en kvinna. Väl uppe på trappen vänder
hon sig till mig och frågar om jag tänkt gå på
möte. Blir ju först i kväll. "Vi har vårt
första middagsmöte om 20 minuter". Kommer in och möts
av texter på väggarna som berör mig lite negativt, kan
inte tro på GUD. Men då
jag är där finns det en mening med det. Dröjer ändå
bortåt ett år innan jag kommer vidare, Under tiden deltar
i en veksamhet för arbetslösa, Brofästet. Kommer sen
till behandlingshemmet Rockesholm i Närke.
Kände mig väldigt nergången när jag kom dit.
