Hur fungerar vården idag? Inte adminstrativt utan på det behandlande och mänskliga planet! Jag har varit aktuell för sjukvård sen 14-års ålder med inensivare perioder orsakad på en händelse som skedde då! Jag föll
baklänges på hockyplanens is och skadade bäckenet!
Sängliggande fjortondagar tre veckor, så var det inte
mer med det enlikt läkaren. Ingen röntgen, sjukgymnastik
behandling eller ortopedisk undersökning. Åren gick och
i 18-års åldern börjar jag få problem med
ryggen. Tungt jobb med elektriska maskiner blev ett hinder i arbetslivet!
Ja, till och med att sitta på skolbänken för vidareutbildning
till tekniker, injengör tvingades jag sluta. Hade då
börjat fotografera och framkalla bilder. Arbetsförmedlingen
tyckte att det kunde vara lämpligt att omskola mig till fotograf
om jag kunde få läkarintyg på att hade besvär
med ryggen. Hamnade på ortopeden, först i Västerås,
sen i Falun och på båda ställena kunde man endast
konstatera att ena benet var 1,5 cm kortare än det andra! Ingen
åtgärd, inget intyg. Gick till Destriktsläkaren
efter anmodan från Af. Men det var en katastrof! Hans diagnos
var "Du är en simulant, gå hem och gör gymnastik
och sluta känna efter om det gör ont!" Raka vägen
till Af och handläggaren svär och säger, "vi
pratar med vår länsläkare", sagt och gjort
och jag fick en besökstid i Falun (bodde i Ludvika vid den
tiden). Kommer in och hälsar. "Slå dig ner, så
får vi höra hur du mår". Han sitter och fumlar
med en bläckpenna på skrivbordet. När jag satt mig
tillrätta så sprättar han plötsligt pennan
ner framför mina fötter. Rent spontant böjer jag
mig ner för att plocka upp den! Mina sega rörelser gör
att han direkt säger,"Givetvis ska du ha omskolning!"
Jag fick min utbildning och byter yrkesbana mot Humanism och skapande!
Ett
Yrke! |