Åskan slog ner i Dönje, antände sprängladdningarna, medans laddarna var i fullt arbete.

Det var en händelse som verkligen skakade pappa. Ja, hela familjen. Pappa jobbade som pumpare i tunneln. Skulle gå på sitt skift klockan 14.00. Vid skiftesbyte var det planerat för sprängning. Så att nya skifte fick ta hand om massorna och hade jobb för kvällen. Når pappa åkte hemifrån började det åska, min känsla för åska då, var inte den bästa. Stor rädsla av tidigare händelser. Vanligt att jag satte mig i bilen för att få tryggheten, men den hade ju pappa tagit till jobbet. Precis när han anländer till kraftverket och ska byta om till arbetskläder smäller det kraftigt och allt blir mörkt. Men tiondelen efteråt kommer smällen av att salvan i tunneln går. Alla som är i omklädningsrummen för skiftsbyte förstår vad det innebär. Laddarna hade ju inte kommit upp ur tunneln. Bland dem en vän till pappa, som gick under smeknamnet Ormtjusaren.
En katastrof.
Idag osäker på årtal och antal skadade. Har försökt få tag på information, men tyvärr hittar inte Google search det som ger rätt information. Men jag har pappas och min berättelse att skriva ner här.

Att skapa en tunnel i berget.
För att transportera vatten till tubinerna, som skapar elektrisiteten.

För att leda vattnet från en damm genom en generator, som skapar den elektricitet vi alla är så beroende av, bygger man oftast en tunnel att leda vattnet i, så att man kan utnyttja den fallhöjd som forsen utgör. De metrar som ger vattnet styrka, genom sin tyngd att driva turbinen runt och få generatorn att alstra elektricitet. En rotor som snurrar runt, de lindningar som skapar både magnetism och elekricitet Se hur det fungerar! För att skapa tunnlarna får man gå genom berg. Man spränger i berget och forslar ut bergmassorna. För att spränga krävs borrningar i berget så att man kan föra in sprängmedel i form av dynamit/Nitroglycerin, "dynamitgubben" får en spränghatt införd i en ända, vid den är två tunna trådar fästa. De fästes sen i en anordning som ger elektricitet till spränghatten som utlöser dynamiten, som skapar explosionen. Berget bryts loss.

Bilden av en borrare i Dönje tunnebygge!

Ormtjusaren och hans kolleger har slutfört borrningen och är sysselsatta med att ladda borrhålen med sprängmedel. På den tiden fanns små möjligheter att kommunicera mellan tunneln och kontoret. När man ovanjord får åskvädret över sig så är det inget som direkt rapporteras till dem som jobbar nere i tunneln. Väl medvetna om att ringklockan (ringklockorna ersattes sen av en tyfoner) på arbeteskuren inte överröstar pumparna som går för fullt för att forsla ut det vatten som kommer in genom sprickor i berget (vattenådroror). Skiftsbytet för pumparna, som pappa var en av, sker samtidigt som laddningarna pågår. Direkt efter spängning var Pumparna först på plats för att flytta om pumpar så att det inte blev onödiga vattensamlingar. Åskvådret startade när pappa var på väg till jobbet. Han bytte om, satte på sig en nyinköpt overall. Stoppar matlådan i värmeskåpet och häller upp en kopp kaffe från termosen. Så smäller det, blixt och smäll samtidigt. Ljuset slocknar och marken skälver till. Salvan har gått! Alla i baracken inser vad som hänt. Ambulans tillkallas omgående! Transport ner i tunneln. Där möts man av en ohygglig syn, skadade laddare, bland stenmassorna. Det blir att för hand försöka få fram offren. Den jag vet mest om är just pappas vän Ormtjusaren. Pappa är den som tar hand om honom. Får fram honom ur massorna. Går inte att prata med. Smällen har slagit ut hörseln. Han kommer in i ambulansen och förs till Bollnäs lasarett. pappa har små förhoppniongar att han kommer att överleva. Den nya overallen kan nästan stå för dig själv av levrat blod, dan efteråt när mamma ska tvätta den. Då säger pappa, om Ormtjusarn överlever, då ska jag använda den till den faller av mig. Minns när han mer än 20 år senare använder den, mer än väl sliten, på väg att falla av honom. När pappa åkt hemifrån dagen innan så uppleved jag åskvädret från min sida, tillsammans med mamma. Ett otroligt skyfall fyllde ett par legdor på fastigheten, blixtar och smällar avlöste varann, mitt i skådespelet så kände vi viberationen i marken som talade om att en salva hade gått. Tror att mamma diterkt fick en känsla av att inte allt blev som det skulle. Visste att pappa var på väg ner i tunneln men borde inte vara där när salvan gick. Min skräcken var enorm. Så var det plötsligt över, allt blev tyst! Men så kommer det mamma var mest orolig för - ambulanssignalerna och brandkåren. Vår bäste vän handlaren Torsten Starkenberg har butiken vid vägen där räddningsfordonen passerar. Mamma ringer honom i sin oro. Tror hon ska kunna få veta något. Informationen har han fått att människor är skadade och förs till sjukhuset. Från lasarettet ringer pappa senare och talar om att allt är okej för honom. Att anledningen att han är där, beror på att han följt med Ormtjusaren som är allvarligt skadad och förts i ambulans till sjukhuset.
Senare rapporter talar om att Ormtjusaren har 118 stenflisor i kroppen och att en låg 4 mm från kroppspulsådern. Han återhämtar sig och hinner komma tillbaka i tjänst innan byggnationen är slutförd.