I väntan
på att Isabell ska få tända milan så
lyssnar hon till Mora Spelmanslag. Fiolmusik och sång!
Samma sång som får illustreras av Ortens Patrask
Morjärv. Ger en stämmning till vad som ska upplevas
här.
En svunnen epok
kraver sin berättelse!
Runt
om i landskapet sätts det upp kolmilor för att illusrera
det som tidigare var ett hårt arbete berättar Erik
Sundin om. Nostalgiskt omskrivet i Dan Andersons visor. Men
att det var ett viktigt och omfattande jobb som utfördes
kan han också förtälja om. Dalarna med all sin
malm har ju haft stor betydelse för vår industri
och vår utveckling. Stormännen satte upp regler för
hur det skulle få gå till. Att den dyrbara kopparn
i Falun styrde mycket av övriga Dalarnas utveckling kan
man klart konstatera. Vid krigen har järnmalmalmen fått
ett extra värde och då ökade antalet aktiva
milor enormt. Ett stort fält var på sandheden vid
Läde järnvägsstation. I dag endast få rester
av platser där milor varait anlagda. Typen av milor variera
beroende på var och vem som satt upp dem. Satt upp är
ju vanligast idag med resmilor. Men finns exempel på så
kallade gropmilor också, där man bara grävde
en stor grop och sen lade veden i den, tände på och
öste mylla över.
Vi fick även en uppfattning om aktiviteterna runt om Mora
och Eriks erfarenhet genom åren samt hur det varit i Siljansfors
och att det fanns ett beslut om att årligen sätta
up en mila. Så välkommen nästa år. Nu
kan se aktiviteten ett antal dygn frmåt. Därefter
kanske ni kan komma åt att köpa fin grillkol.
Isabell
är namnet milan får,
tillägnat en kvinna som hjälper till, hon får
tända milan.