Vad bär jag med mig från mina första år?

Började skolan i övre Ren skola

Åren 1951 och -52 år med massor av omställningar och händelser. Mindre jobb i jordbruket. Gjorde att pappa skaffade jobb på sidan om vid kraftverket. Vilket sen innebar att småbruket lades ner. Skostart -51 var några månader som har många minnen. Kamratskapen med Jan Broomé, kontakten med tremenningen, här sviker minnet. Tiden i skolan, fröken Rut Strandberg och barske läraren i mellanskolan, som stod för bestraffningen när vi jobbat med att krossa tegelpannor till nya tennisplan och missat inringningen. Lägg händerna på skolbänken. Tre piskrapp med pekpinnen. Spruta med kallmettvacineringen, som skapade sprut-skräck. Kikhostan som tog mig ur skolan då lilla syster föddes och jag fick bo hos farbror Per på Empo, Freluga..
Jag hann börja 2:an i Ren, men sen blev det flytt till Junsele.

Jordbruk och kraftverk

Född på Bollnäs BB, hem till ett småbruk gjort för total självförsörjning med komplitering av jobb inom skog och jordbruk åt grannar. Katt, hund, ko, får, getter, höns och häst var ju de vanliga djuren på gården. Men där fanns det även Räv och Mink. Pälsdjur, de sköttes med bästa hand. Att ha mink som sällskapsdjur för en 5-åring känns idag helt sagolikt. Pappa såg till att det inte fick bli lika sällskapligt med räven då en del av de ungarna skulle släppas ut i markerna. Då fick de inte bli för sällskapliga. Man har ju senare mött räv som kommit dagligen för tiggeri av mat. Getabocken var också en lekkamrat på ett sätt. Retas lite och se han springa in i ladugårdsväggen roade oss grabbar en del. Gälde att hoppa unden i rätt sekund.Födsel och död var en vardaglig erfarenhet. Nacka höns och skolla grisen, inte min grej, men inget obehag att se på. När stövaren fick valpar var man med och hjälpte till. Att få de naturligas händelserna i ivet betyder så mycket. Något som saknas i många sinnen idag.

Min far började som pumpare vid Dönje kraftverksbygge 1949, skulle jag tro, inget årtal i mina anteckningar. Vid grävning av tunnel i berg så kommer det mycket vatten genom sprickor i berget. Sprickor som måste gjutas igen i något som kallas injektering. Pumparens uppgift var att sätta ut och hålla så torrt som möjligt med pumpar. Vid skiftsbyten så var det vanligt att man genomförde en dynamitladdning och därpå sprängning. En dag på väg till jobbet och eftermiddagsskiftet så utbryter ett häftigt åskväder. Dynamiten avfyrades med elektrisitet och under laddningen som inte var slutförd så går åskan ner och avfyrar spränghattarna. I det laddade området var det jobbare kvar. En av dem, en man med smeknamnet Ormtjusaren blev mycket allvarligt skadad. Min pappa var med och bar ut honom till ambulans-en. Pappa hade just den dagen satt på sig en ny overall. Om Omrmtjusaren över-lever ska jag använda den här tills den faller sönder. 118 stenflisor plockades ur kroppen, en bara 4 mm från kroppspulsådern!
Av Nya Asfalt skickades pappa ner till Landskrona för att utbilda sig till grävmaskinist. Ett yrke som följde honom fram till mitten på 1960-talet. Som också gjorde att vi fick följa honom till olika kraftverk i Norrland. Krångede, Junsele, i Ångermanland och Harseleforsen i Västerbotten. För att slutligen hamna i Älvdalen och Trängslet. Min vidare kontakt med kraftverk, blev som testare vid ASEA Västerås, där jag var med på sluttest av generator till Älvdalsåses kraftverk. Ska placeras 600 meter ifrån det hus jag bodde i åren 1956-59. Tanken på att de fina fiskeställena hade fursvunnit under byggnationen var ganska frustrerande. På Emmausverkstan i V-ås var jobbet utvecklande i kunskap om vår möjlighet att skapa elektrisitet världen över. Bl.a. test av Vätgaskraftverk som skulle till Nya Zeeland. Att jobba med generatorer av olika modeller ger ju förmågan att se. Små likströmsgeneratorer, lämpliga för bykraftverket, Motorer till ellok för järnvägen med 16 2/3 Hz i nätet. Elen blev ju en liten del på F16 också. Brandmästaren gav mig vissa uppgifter om något strulade. Sparade pengar åt Brand&Räddning.På elverkstaden i Uppsala var det tygnden på stommarna som blev mest påtagligt för mig. Traversutrustningarna var väl inte direkt vänligt för min rygg (troligen för övriga medarbetare också). Men chaufförsbiten blev en liten utveckling som olaglig lastbilsförare, på liten lastbil. Så efter sambons examen som röntgenassistent så blev det flyttlass upp till Mora. Jag fick återknyta kraftverkskontakten. Som elektriker, elmontör vid Blybergs kraftverk. Där slutade kontakten med kraftverken.